I dag var vi ett gäng som åkte till Torres del Paine NP för att vandra 9km upp till utkiksplatsen över de tre tornen. Turen upp till mirador los Torres base, som låg på 980möh vid en mintgrön lagun, och ned igen tog ca 8 timmar. Första delen av vandringen var vacker med öppna vyer, sedan blev det lite tråkigare stenrös och snöklädda bergstoppar.
Vandringen gick väl an. Varken extremt tufft eller lätt, men nog flåsade jag och kände av uppförsbackarna. Och det var mycket uppför. Inkaleden hade jag ju ingen nytta av att ha vandrat. Hade hoppats på att vara i toppform efter all höghöjdsträning på första resan Quito-Rio. Men icke. Dessutom värkte det åter i hälen när jag gick. Liksom i trampdynan. Men vandringen var mödan värd. Vackert var det och vi fick några snöstänk på näsan. Återigen hänförs jag av kontrasterna i naturens färger. Den skarpa grå färgen på berget, den vita snön och mulna molnen till lagunens turkosa nyans. Me like. Ungefär samma färgsskala som mitt kök hemma. Väl tillbaka i Puerto Natales ramlade vi stela och trötta in på hostlet. Hälen värkte ännu mer efter två timmars stillasittande i bil. Efter självdiagnos och googling har jag dragit på mig en hälsporre. Not so fun. För trötta för att äta ute blev middagen smörgåsar med avocado och tonfisk till nån chilensk omusikalisk sångare på radion i köket. Lite mysigt och lagom avancerat.
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |