Ibland räcker en bild för att visa hur dum i huvudet man är, men jag tänkte bjuda på långa storyn i kortversion för att slippa alla frågor trehundra gånger om.
Det började med en bussfest. Cavan bokstavligen sprutade. Inte för att vi vaska utan för att Bosse körde så jävligt att det kom mer på mig än i mig. Det var en fin klockan-två-på-dan-fest-för-körningen-var-tråkig-och-dessutom-en-jävlit-varm-dag. Jag, Emma, Meta & Staffan fortsatta festen medan de andra kollade in ruinerna i San Ignacio. Eftersom jag aldrig hört nåt om dessa eller ens läst om dem i Lonley tänkte jag att jag lika gärna kunde spara den hundringen i inträde. Visade sig att vi drog trumfkortet. Campingen hade en egen liten strand, solen sken och ett liveband spelade på en utbyggnad över vattnet. Vilket drag, vilken semesterkänsla! Medan solen sakta sjönk badade vi och hängde på stranden. Skrattade, vattenbrottades, dansade i strandkanten medan 1liters plastmuggarna med öl vandrade runt mellan oss. Så nu är vi alla skyldiga Staffan en fylla. Haha. Så kom regnet och åskan. Men vi fortsatte festen. En kvinna försökte på typ 10 språk förklara att vi var högljudda. Ee andra hade också kommit nu så vi var drygt 30 glada svenskar på stranden. Erica hade köpt en Capirinia. Den var så god att jag bara måste köpa en. Pengarna låg i bussen. Ha, det var ju bara att gå och hämta dem. Fast det blev inte så "bara" för på vägen till bussen såg jag några som gick på lina. Nostalgiskt tänkte jag på teatertiden och lägret när vi sprutade eld och gick på lina. Ni jan ju räkna ut resten själva. Sen låg jag där i bikini i det blöta gräset och skrek av smärta. Marco hade tydligen ropat till mig innan fallet att det där kunde jag göra kl 7 i morgon bitti. Men som Emma sa när jag skrek av smärta och förbannade min idioti... så är det ju min personlighet... Nånstan emellan mina smärtoskrik och skryt om att jag F A K T I S K T kan gå på lina var Meta och strök mig på huvudet, sa att jag var så duktig och att jag skulle fortsätta andas. Hon är barnmorska. När hon hörde en kvinna skrika som uppenbarligen hade smärtor kopplades hennes autopilot på. Minns en massa argentinska män också. Fniss. Fick åka ambulans till sjukhuset. Dessutom fick jag resans andra spruta i rumpan. Efter den började jag visst prata en hel massa. En hel del pinsamheter har det kommit fram i efterhand. Ja, ingen fraktur konstaderade läkaren efter röntgen. Armbågen hade dock gått helt ur led och jag ska nu ha gips i 3 veckor. Ser ut som att jag får åka hem lite tidigare. Hoppas på att försäkringsbolaget godkänner det bara. Känns som att det är det jag vill. 12/17 veckor i buss är helt ok det med. What the fuck - shit happens!
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |