Doktorn kom halv tolv. På natten. Då hade jag två timmar tidigare gett upp hoppet om att en läkare skulle komma och fallit i sömn. Utmattad. Efter att ha legat och spytt i tre timmar. Mer eller mindre konstant. Huvudvärken kom redan på eftermiddagen, efter lunchen. Sedan dess höll den i sig. Dunkande, bultande. Ljudet i mitt huvud fick mig att tänka på alla gruvarbetare i silvergruvan som är anledningen till turismen i Potosí. En fruktansvärd historia om stadens blomstrande välstånd och snabba fall, Om djävulen, om dödsdomen att arbeta där. Tankarna fick mig inte att må bättre. Dessutom hade jag ett personligt breakdown. Tankarna på Jocke och sorgen. Dessutom har sydamerika ännu inte lyckats vinna mitt hjärta och många tankar handlade om att avsluta resan och åka hem till Sverige.
Sömnen hade gett mig en efterlängtad fristad efter att i timmar legat och frusit I sängen. Läkaren sa hej. Kände på min mage. Det bubblade på höger sida och gjorde lite ont. Frågade hur jag mådde. Jag berätta om kräkningarna, illamåendet, huvudvärken och febern. Jag brann och var uttorkad. Andningen var nu lugn. Tidigare var den snabb och ansträngd. Korta, snabba andetag. Han bad mig räcka ut tungan. Drog ned mina ögon och titta in i en tom blick. Infektion konstaterade han. En stor infektion. Han ville ta mig till en klinik för dropp. Men efter lite förhandlande fick jag vara kvar på hotellet. Jag skulle få medicin. En evighet senare (kändes det som iaf...) kom Bo, Marco och läkaren tillbaka efter mitt-i-natten-medicin-shopping. Nu skulle jag få en spruta för att ta ned febern. Och nu talar vi inga 0.1-0.2mm fina, tunna nålar utan mer den grövsta jag sett och minst 10cm lång. Värst av allt den skulle stickas i rumpan. Intramuskulärt. Mitt mellan höft och rumpa stack han in den. Klockan var närmare midnatt och jag skrek som en stucken gris. Om jag inte fått lånat Bos hand hade jag skrikit om möjligt värre. Tio minuter efter att han dragit ut sprutan skrek jag fortfarande så det eka på våning tre.... Smärtan avtog. Febern la sig. Jag drack en orange elektrolytlösning för att komma i balans. Sen somnade jag. Sov hela natten och mestadels av nästkommande dag. Efter en pizzabit och jordgubbsmilkshake spydde jag igen. Missade Marcos (vår reseledare, som är från Bolivia) husfest med helgrillat lamm. I dag 2 dagar senare och x tabletter senare känner jag mig helt frisk. Äter fortfarande medicin som utan tvekan är olaglig hemma, men måste säga att den må vara stark med också jävlit effektiv. Hela kalaset slutade på 140 SEK. Ganska överkomligt för nattligt läkarbesök, spruta, elektrolyter, antibiotika och tre sorters piller jag inte vet vad de är mot.
1 Comment
Elin Bonnier
1/10/2016 08:27:10 am
Fyyyy, stackars! Men nu har du en bra historia att berätta!
Reply
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |