19 februari
Nu kör vi genom ett platt och torrt Patagonien på väg mot Ushuaia och världens ände. Kanske första gången jag åker söderut och det faktiskt bara blir kallare. Stannade nyss vid en bensinmack och efter ett friskt uppvaknande i gryningen, av minst sagt kyliga vindar över Puerto Madryn, stod hela gänget likt soldyrkande vampyrer och sög i sig solstrålarna. I vindjacka, shorts och solbrillor tryckte jag mig mot husväggen med min latte och tog njutar-selfies. Jag är alltså precis som ni där hemma!!! (Om vi bortser fr shortsen. Fast alla andra har byxor på så...). Vägen till Ushuaia är en rak, asfalterad (so far) sträcka på ca 170 mil. 3 dagar och 2 nätter ska vi färdas och däremellan ta bussarna på en färja innan vi är framme och välkomnas av 6-10+ grader. Ja, då pratar jag maxtemp. dagtid, vänner. D a g t i d (!!!). Ryktet går om en irländsk pub också där vi kanske kan smita in på en irish coffe. Kanske?! Ser fram mot Ushuaia. Ska ta en båttur på Beaglekanalen. Tror det kommer bli magiskt och att minneskortet kommer ta slut snabbt. Fram tills dess blir sjukgymnastik för armen och mys i bussen. Jag vet att mitellan ska sitta på ett par dagar till, får onda ögat av både Elisabeth, Andreas och Katarina som arbetar inom vården, men jag vill ju vara redo för äventyr i Ushuaia. Dessutom vill min arm börja röra sig och man ska ju lyssna på kroppen... Tjohej! Ps. Stort grattis till little sis som fyller år i dag och dessutom köpt sig en lägenhet. Hurra hurra! ds.
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |