KÖTTFROSSERI, GLASS & MUMIFIERADE INKABARN I SALTA
(Bloggen sätter själv 31 dec 1969 som rubrik hahaha) När vi körde in i Argentina hade jag redan bestämt mig för att på allvar praktisera "världens sämsta vegeterian". 3 dagar spenderade vi i Salta på en camping utanför centrum. Mysigt. De hade den största pool jag sett. Mer i storlek med en insjö tex söderbysjön. Dessvärre var den torrskrapad. Inte en droppe vatten. Tydligen fyller de upp den i samband med monsunregnen. Don't ask me way(?!). Första kvällen blev det en 'Parilla', grillrestaurang i Argentina. Jag tog in, eller alla rättare sagt, deras finaste kött: bife de chorize och nu pratar vi inte nån jävla korv. Utan den finaste grillade köttbit till perfektion. Det var så sjukt mört och lagom blodigt att vi kan prata matorgasm. För att inte nämna salsorna. Fy fan! Jag, Bo, Östen och Johan ville ge oss hän ytterligare till den argentinska kulturen efter att ha praktiserat deras största intresse att äta kött (för ni vet väl att argentinarna äter mest nötkött i hela världen! 70 kg/per person och år). I alla fall. Vi tog en taxi till en lokal 'Peña', restaurang där det finns grillmat = kött såklart(!) Men framförallt folkmusik. Just i kväll var det ingen show utan den som ville fick plocka upp sin gitarr eller trumor och riva av ett par låtar. Vi satt i en öppen trädgård och inte en enda "vit" gringo syntes till. Sangrian smakade ljuvligt, om än lite för söt slog den till i knoppen efter en halvliter då det blivit flera glas rödvin på restaurangen tidigare. Kom tillbaka sent till bussen och fick inte plats på taket. Slutade med att vi tog ut sovsäckarna på gräset. Var fantastiskt ända tills ovädret kom. Vad det regna. Vad det åska. Och vilka blixtar. Dessutom var det full konsert/disco bakom campingen. Men kl 04.00 drog halva gänget till Dakar så då kröp jag upp på taket och sov gott till kl 07.58 då jag panikslaget vaknar och inser att jag sovit lite för gott. Jag var nämligen i matlaget och om det inte varit för att jag lovat Camilla (matansvarig och på väg till Dakar) att jag skulle ta ansvaret för frukosten hade det inte varit så farligt. Men det ordnade sig. Dagen fortlöpte med glass och kött. Har jag berättat om glassen i Argentina?! Inte. Oj oj oj. Den e fin. Att den sedan är billig gör ju inte saken bättre. Köpte tre kulor glass i en jättestrut för 14kr. Billigt billigt. Dagen efter slog jag till på tre glassar. Yes. Du läste rätt TRE glassar. Mums! Förutom frosseri av olika slag gick jag på museum i Salta. Resans första för min del och så intressant. 1999 hittade man nämligen tre inkabarn på toppen av Mt. Llullaillaco, 6700möh, utanför Salta. De hade mumifierats av kylan och den låga syrehalten bidrog till att de är otroligt välbevarade. Såg ut som de sov. Tydligen offrade inkaindianerna barn till gudarna under deras viktigaste cermoni Capacocha tex i samband med att en hövding dött. Barnen som offrades var oftast väldigt vackra och fysiskt bättre. I gengäld hoppades inkafolket att de skulle bli rikligt återgäldade av gudarna. Barnen var en flicka på 6 år, en pojke på ca 7 år och en tonårstjej på 15 år. För bevaringen av mumierna visades bara ett inkabarn åt gången. Vi fick se pojken. Det var rörande. Han kändes levande. Inte alls död. Sen så hade han ju blivit begravd levande, fast drogad. Svårt att föreställa sig att han precis som jag levt en gång. Fast för väldigt många hundra år sedan. Att han har ett namn vi inte känner till. Att han sprungit och lekt. Nu var han så stilla. Sovandes i en monter på ett museum. Undra hur många fler barn som "sover" på bergstopparna i det forna inkariket. Vi hade ju också timat in Dakar rallyt när de passerade Salta. Vilket inte var en slump när båda våra busschaufförer är lite smått motorkåta. Det var massor av ståhej i stan och att bara sitta på en uteservering och lyssna och titta på folk och stadens rosa katedral var fint nog för mig.
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |