Nu är jag halvvägs genom min resa i Sydamerika. Har korsat kontinenten från kust till kust och sammantaget är jag inte imponerad. Även om jag tycker om vissa platser har helheten inte charmat mig. Visserligen har jag ju 500 mil kvar, så jag har ju tid att ändra mig, eller om det är 5000 (?!) fast det låter lite för långt. 500 säger vi. Good enough. Ni hajjar. Det är mycket sydamerika kvar och Brasilien gillar jag skarpt. Skulle bara väldigt gärna vilja se en vild tukan och/eller en röd papegoja. Afrikaresan i vintras var ren överlevnadsstrategi. Denna gång handlar resan om att försöka leva. Det var med den insikten jag åkte iväg för två månader sedan. Men det är svårt. Att leva är svårt. Relationer är svårt. Att leva vidare är svårt. Jag försöker verkligen och känner att jag har gett mig ut på djupt vatten vad gäller mina känslor. Jag fick en solglimt och har känt mig lycklig här, men nu regnar det åter i mitt hjärta. Men ja det sägs att bakom molnen är himlen alltid blå som Afzelius sjunger. Men tänk om det lyckliga livet inte menat för mig. Ja ja ja, det beror på hur lycka definieras. För mig är i alla fall lycka = kärlek och jag är olycklig för att jag förlorade min kärlek. That´s my life. Blev lite djupt för några kanske, men tror mig då har jag ändå censurerat min mörka tankar efter ett litet sammanbrott i går när gruppen lämnade. Men solen skiner trotsallt i Rio. Man skulle kunna tro att solen alltid skiner här (för ärligt talat, har du någonsin sett en bild från Rio utan sol !?). Hade regn i dagarna tre när vi kom. Fick till och med köpa ett paraply. Nu har solen hittat tillbaka och jag latar mig på stranden och fixar brännan. Kanske får ha paraplyet som parasoll. Stranden levererar verkligen och här är det folk från soluppgång till solnedgång. Turister som lokala. Folk som joggar barfota eller promenerar i strandkanten, spelar volleyboll. Surfare. Irriterande duvor. Försäljare (som också kan vara irriterande) som säljer strandtunikor, solkräm, glass, vatten, öl eller Caprinhas för en billig peng. Ska kanske hålla utkik efter ett par solglasögon i morgon, för mina nya spolades bort när jag ducka för en jättevåg. Eller ja, mer slukades av en mini-tsunami. Vågorna är kraftiga. Men om man hamnar på rätt sida om brytpunkten går det rätt bra. Är ändå lite besviken på Copacabana. Jag menar, var är alla heta brasilianska män med välformade kroppar och perfekt bränna? Visst det går förbi nån enstaka ibland. Men hallå detta är väl ändå Copacabana i Brasilien!!! De snyggas hemland. Här ska ju alla vara vrålheta. Dregelvarning liksom. För att inte tala om de kända supersnygga brasilianskorna som alla män åtror. Sanningen är att alla ser rätt normala ut. Lite brunare och med lite mindre bikinis/badbyxor. Annars är det som hemma. Korta, långa, tjocka, smala, jättetjocka, jättesmala, några med hår på ryggen, andra jätterakade för att kunna få plats i ministringtrosorna (förstår nu varför brasiliansk vaxning kommer från Brasilien, haha). Får dock erkänna att jag träffade på en riktigt söt brasse i dag. Han jobbade i en klädbutik. Undrade var jag kom ifrån och visade att han kände till Sverige genom att nämna Ibrahimovic (och samtidigt poängtera att han var ful pga sin stora krokiga näsa). Men jag var snygg sa han. Okej. Han sa inte det direkt efter han dissat Zlatan. Det hade ju varit bra komiskt och nästan ironiskt. Men han var inte ironisk, inte med den blicken jag fick. Herregud rodnade ju nästan. Synd att han var lite för kort för mig. Annars kanske det hade blivit hasta la vista Suecia. Tihi. Har också varit med om ett rånförsök här om kvällen. En 15-årig kille som kom och ryckte mitt guldhalsband. Tog stryptag på mig. Han fick inte kedjan med sig, men tyvärr bröts länken. Håller tummarna för att min reseförsäkring täcker det. Blev chokad. Men hade på känn att han var lite gangster. Fan, det e ju svårt att vara fattig och bo på gatan. Fast det är ingen ursäkt, men en jävligt bra förklaring. Jag mår i alla fall bra och är lite ytterligare på min vakt. Har hunnit med en hel del sightseeing. Jesus-statyn som är en riktig ikon för Rio är betydligt mindre än jag trodde. Endast 38m hög. Hade trott den skulle vara 138m om nåt. Han den där Jesus var svår att komma till. Står på toppen av ett 700m högt berg och vakar över staden och dess favelor (slumområden). Besökte Rochina som är Rios största favela. Visst det är säkert fattiga som bor där, men det är inte ren fattigdom som man ser i ex Afrikas slumområden och kåkstäder. Men det är rätt coola hus i favelorna. Ser ut som skoboxar man staplat på varandra och målat i sin favoritfärg. Har också varit i botaniska trädgården och i bardistriktet Lapa och festat. Innan jag lämnar Rio nästa söndag tänkte jag hinna med mer sol & bad, sambaskola, Rio zoo, vandring i nationalparken, ta linbanan upp till sockertoppen, vandra i Santa Teresa (gamla stan) och kanske hanggliding. Fast prio är att skicka hem lite prylar till Sverige. Har sjukt mycket bagage och klarar nätt och jämt att bära allt själv. Trots att jag köpt en ny, s t ö r r e, resväska eftersom den gamla sprack totalt. Förstår inte. Jag har ju inte shoppat!
2 Comments
Jim Solblad
1/24/2016 11:29:46 pm
Blir så glad av att läsa din berättelse om din resa! Det är att leva! Alltid på väg..
Reply
A2
1/25/2016 07:27:33 am
Gott! Då kan väl du guida mig till Limhamns jesus? Not. Du har talang att skriva!
Reply
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |