Rosa bussarna är alla döpta efter figurer i Pelle Salvanslös. I afrika åkte jag i Bull och nu i sydamerika blir det Pelle-bussen. Men i hjärtat kommer jag alltid vara Bull. Denna buss jag nu åker med är mycket mindre. Dessutom kan man inte öppna fönstrena. Snacka om att jag är glad för min solfjäder. Visserligen finns takluckor som går att öppna och ja, så kör vi ju med bussdörren öppen.
Nu börjar busslivet. Som jag längtat.
0 Comments
Första kvällen var vi på restaurang och skulle äta grillat marsvin. Det fanns bara 1/4 dels kvar. Två tog kycklingsoppa. Sen var kycklingen också slut. Men verkade inte vara nån höjdare. Som ett isberg dolt under ytan fiska Irené till sin stora förvåning upp ett helt bröst. Mats fick låret. Kyparen var mer intresserad av att kolla Youtube-klipp och colan gick ut 2013. Behöver jag säga att mitt första intryck av Quito inte var så bra.
Efter att ha acklimatiserats lite till den höga höjden och jetlagen lagt sig trivdes jag bättre! Var upp i katedralen, åkte sightseeingbuss och tog linbanan upp till Teleferico. En fantastisk vy av staden och vulkanerna som omringade den uppenbarade sig på ca 4100möh. Quito har en gammal del med vackra hus i kolonialstil. Färger i ljusa pasteller i rosa, blått och gult. Den nya delen kantas av skyskrapor. Hann även med lite nattliv i Quito och gick till en bar/nattklubb. Det var lite mer latinomusik men också en hel del vanlig klubbmusik. Fast de dansar salsa ute... parvis... står inte alls o hoppar och vevar med armarna som vi svenskar gör. Fredrik 25 hitta en söt ecuadorisk tjej att dansa med. Då kommer Mats och snor henne...Buggar loss med henne rejält. Hon blev nog lite förskräckt så som han bokstavligen kasta runt henne. I slutändan levererade Quito ganska bra även om staden inte ligger på min favoritlista. Ett par dagar här räcker gott och väl. Och nu när vi åker bussarna norr ut mot Otavalo känner jag mig rätt nöjd och färdig med storstadslivet. |
Archives
March 2016
Categories |