Åskar det från klar himmel? Ett pistolskott, en bomb eller är det nån som jagar säl? Varje gång det smäller far kameran upp. Skulle det bli en kalvning ville jag fånga det på bild. För oavsett hur fascinerad man kan vara av en glaciärs storhet, där den likt en massiv mur av is tornade upp sig framför mig med sina 50 höjdmeter och Vicks-blå färgade partier, så är det trots allt en stor isklump som efter en timmes fotografering fotats ur de flesta vinklarna. I det stora hela är glaciären framför mig alltså relativt statisk. Nu är det ju inte så eftersom strömmar av vatten borrar sig insides genom isen likt en flod och bidrar till alla
formationer. Men detta är ju inget jag ser. Därför blev kalvningarna dvs när is rasar ned i vattnet från glaciären väldigt spännande. Egentligen kunde man konstant höra ett visst knakande, knarrande och knastrande bortifrån isen. Men ljudet blev mer intensivt när precis innan det brakade loss. Eftersom jag och vi alla var lite för sena hela tiden med att dra fram kameran blev det lite av en sport. Mest var det mindre ras nära vattenytan och då blev vi lite besvikna. Fast fick veta att det visst var ett par ton som rasade vid dessa "små" kalvningar. Såg ett större ras och då blev det en rejäl smäll när den slog i vattnet. Bildades ringvågor som slog långt upp på strand. Eftereffekterna var häftigt att se. Vid ett tillfälle började det också att bubbla i vattnet och ett stort petroleumgrönt isblock kom upp ur vattenet. Var som en ailien som kikade in från ingenstans och sedan bara låg där och flöt. Jag har alltså gått på världens tredje största glaciär efter svårslagna Antarktis och tvåan Grönland. Södra ismassan i Argentina, som håller bronsplatsen, är 13000 km2 och Moreno glaciären är en tumme på kartan av den. Till ytan lika stor som Buenos Aires, ca 250km2 är den 4km - 8km bred och 25km lång. En rätt mäktig ismassa. Kände mig rätt pluttig. Efter en kort båttur ut till glaciären snörades vi på rejäla spikdubbar som fick mina fötter att somna. Så hårt satt de runt kängorna. Först kändes det lite läskigt att knata upp på glaciären. För att inte fastna i oss själva och snava gick vi alla bredbent och vaggade likt pingviner i uppförsbackarna. Nedför skulle vi gå som att vi körde mc. Sådana var instruktionerna. Blev en del "skitnödiga" bilder... så att säga... haha. Så där travade vi alla på likt en skolklass och följde spåren av varandras spikhål i 1.5h. Isen knastrade likt knivar som slås mot varandra. 12 år tog det för snön som föll att omvandlas till is och där gick vi och slaska sönder den med hundratals andra turister. Kan ju tyckas vara en lång process. Dock inget mot Antarktis där det tydligen tar 100 år!!! Dagen på glaciären avslutades med whiskey, glaciärsis och en groupie till en rosa buss-skål. För första, och kanske enda gången i livet, har jag druckit whiskey on the rocks där isen är äldre än whiskeyn. 450 år var isbitarna guiderna hackade loss åt oss. Whiskeyn brände som alltid men var säkert av någon billigare variant.
0 Comments
Leave a Reply. |
Archives
March 2016
Categories |